Tråkigt nog är man ganska luttrad när det gäller de dåliga träningsförutsättningar som finns för friidrotten i Sundsvall, träningsförutsättningar som har sett likadana ut i många, många år. Genom min karriär har jag fått pussla varje vinter om var pass ska förläggas på grund av att friidrotten i den här staden inte har haft någon naturlig hemvist. Nordichallen har varit den huvudsakliga platsen för mig som sprinter att bedriva min träning, men där har man fått balansera sina träningspass i konkurrens med cuper, mässor och andra evenemang. När vi inte kunnat vara i Nordichallen har vi fått ta vår tillflykt ner i kulverten under Sundsvalls sjukhus där vi varit sedan 70-talet och där mina tränare själva har sprungit.
Bevisligen så går det ju att bli en duktig friidrottare, eller i alla fall sprinter i den här staden. Själv har jag tagit 14 SM-medaljer, vunnit två finnkamper individuellt och blivit 10:a, 13:e och 18:e man på EM individuellt. Utöver detta har svenska rekord slagits ur denna miljö, EM- och SM-medaljer har erövrats och kvalificeringar till OS har gjorts. Detta då inom sprint. För om man är intresserad av sträckor längre än 200 m så blir det genast tuffare i och med att träningsförutsättningarna knappt tillåter annat, en naturlig orsak till varför Sundsvalls Friidrott har haft sina största (och enda) framgångar inom friidrotten på sprint.
Nu när tränare Håkan Andersson och jag började rita upp planen inför nästa år så kom ett nytt dråpslag. Från Nordichallen fick vi ett bokningsschema som visade att det är helt uteslutet för oss att bedriva träning där under åtta veckors tid. Kennelklubbsträff, veteranmarknad och inspelning av Gladiatorerna kommer att hålla till i Nordichallen och beskedet vi har fått är att vi inte kan vara där. Uthyrningen motiveras av ett politiskt beslut där uppdraget är att hyra ut hallen så mycket som möjligt. Det beslutet förstår jag fullt ut. En tom hall gör ju ingen nytta och självklart ska den hyras ut för att få intäkter till kommunen. Men samtidigt eftersöker jag det politiska stödet för Sundsvalls Friidrott om var vår träning ska bedrivas? Var är det tänkt att vi ska vara istället? Att träna i kulverten sex dagar i veckan i åtta veckor känns inte riktigt seriöst eller sunt ur skadesynpunkt med tanke på betongunderlaget. Jag som senior kan träna en eller två pass i veckan där nere om så nöden kräver, men att skicka ner Sundsvalls Friidrotts ungdomsgrupper går självklart inte. Trots allt är det inte en idrottshall. Därmed finns det ingen självklart lokal under denna tid.
En annan aspekt i det hela är årets svenske mästare på 100 m och tillika Finnkampssegraren på distansen, Tom Kling-Baptiste, som förra året flyttade från Stockholm till Sundsvall för att satsa på friidrotten. Dessa premisser var knappast med i beräkningarna när han flyttade upp för att studera på Mittuniversitetet och elitsatsa på kort sprint. Ettan och tvåan (jag) från både SM och Finnkamp har nu ingenstans att vara under höstträningen, där man lägger grunden för sommarsäsongen 2014 som innehåller ett EM.
Hur det blir nu framöver känns lite osäkert. Håkan har en dialog med kommunen om att hitta en alternativ plats när vi tvingas ut ur Nordichallen. Förhoppningsvis blir det en mild höst så att vi kan vara ute så länge, men framåt november/december blir det nog svårt. Sundsvall fortsätter att vara en vit fläck på friidrottskartan. De planer för ett idrottsområde kring sporthallen verkar ha dött ut helt, trots att det finns ett skriande behov av ytor för att bedriva idrott på i staden. Att vi återigen kastas ut ur Nordichallen gör att jag tror att en multihall med friidrottsinslag i det området hade varit till stor nytta, både för universitetet, skolorna och föreningslivet, och inte minst för Sundsvalls Friidrott att kunna bedriva sin verksamhet utan störningar.
Se nedan för en fullständig förteckning på friidrottshallar i Sverige. http://www.friidrott.se/forbundsinfo/anlaggningar/innerund.aspx