Inomhussäsongen blev kort och intensiv och resulterade i endast två tävlingar. Planen var att inte ha någon större fokus på tävlingar, men ändå använda tävlingssäsongen som ett bra träningsavbrott och få in en del kvalitet i resan mot sommaren. De två tävlingar jag gjorde var med mycket positiva inslag. Först i Göteborg där jag sprang på 6,86 i ett lopp med mycket kraft men lite spänt och okontrollerat. Dock en godkänd säsongsdebut med tanke på den lilla tävlingsträning som gjorts. Två veckor med lite formdrivande träning senare var det dags för SM dit jag åkte med förväntansfulla känslor. Kroppen kändes väldigt bra jag började känna igen mig i den power jag hade i accelerationen, framför allt under inomhussäsongen 2013.
Försöksloppet på SM var ett av de skönaste loppen jag har gjort under min karriär. En snabb reaktion kombinerat med mycket power i accelerationen och en lätt och avslappnad avslutning resulterade i 6,80 s, årsbästa med sex hundradelar och tre hundradelar bättre än det bästa loppet förra vintern. Den huvudsakliga målsättningen för SM var final, och med 6,80 så fick jag vittring på en medalj.
Finalen var dessvärre märklig och innehöll många störningsmoment. När skottet gick för första gången kom jag iväg mycket bra, men tyvärr tjuvstartade en annan löpare och vi kallades tillbaka. Vid andra försöket tjuvstartar mycket överraskande jag själv, på grund av en telefon som ringer bakom oss. Genom alla år har jag endast tjuvstartat en gång, och det var på försöken på junior-SM 2007 i Nyköping när Mattias Claesson på banan innanför mig ryckte till kraftigt strax innan skottet. På grund av telefonen som ringde diskvalificerades jag inte, och jag fick gick ner i blocken igen för tredje gången. Men allt stök sänkte min kapacitet och jag förmådde inte att springa lika bra som i försöken. Detta till trots är jag nöjd med insatsen på SM. Jag sprang bättre än min ranking, tog mig till min nionde SM-final på 60 m, slutade på en femteplats som är min bästa SM-placering sedan min skadecomeback. Tiden, 6,80, som är min snabbaste försökstid någonsin, bortsett från försöken på EM 2011 och 2013. Helt klart var det många positiva besked, och försöksloppet skvallrar om att det finns bra tryck i benen.
Träningen inför sommaren har redan dragit igång. Jag vilade en vecka som bland annat innehöll en weekend i fjällen. När träningen väl började slog den ganska hårt på kroppen och en rejäl träningsvärk uppenbarade sig redan dag två. Lyckligtvis har den börjat lägga sig och kroppen har ställt in sig på tuff träning. Planen är att under våren inte träna ner sig så mycket utan fortsätta på den fina form som fanns under inomhussäsongen och jobba med toppfartslöpningen. I april/maj kommer vi att åka på träningsläger, vilket blir det ett av de sista stegen i att driva form mot sommaren. Vi är bara inne i mars, men tiden går fort och snart står vi där på de röda banorna under en blå himmel!