Så i går var det dags för säsongens hittills viktigaste lopp, nämligen SM-finalen på 60 m. Jag tog mig komfortabelt vidare från försöken med en heatseger på 6,84 s och ett tekniskt väl genomfört lopp. Kroppen kändes riktigt bra, så finalen skulle verkligen bli riktigt rolig att springa! Jag fick bana sex, alldeles bredvid min träningskompis Tom Kling-Baptiste.
I försöken hade jag en väldigt fin och avslappnad accelerationsfas, något som jag eftersökt den här säsongen och som bitvis fungerat. När skottet gick kom jag iväg bra, men inte så bra som jag ville. Dock hade jag en riktigt bra toppfart och avslutning och fällde mig hårt över mållinjen. Instinktivt kände jag att jag var trea, och sade grattis till Tom till silvret. Men när det var dags för prisutdelning så var det tvärtom, Tom trea och jag tvåa. Förmodligen hade jag SM:s bästa fällning som gjorde att jag knep silvret med väldigt liten marginal.
Jag är glad över mitt silver även om man alltid vill ha guld. Segraren Odain har haft en fläckfri säsong så här långt och vann guldet välförtjänt. Jag gjorde inte riktigt det lopp jag ville men tog ändå ett silver vilket känns bra. Jag tror att jag har säsongens bästa lopp kvar och när jag får ihop en vass första halva med en vass andra så kommer det gå fort!
Gårdagens medalj innebär att jag tagit medalj i alla SM-finaler jag varit med i på 60 m sedan 2007 med följande facit: 2-3-1-1-1-2. Förra året stod jag över inomhussäsongen.
Jag är också väldigt glad över att min träningskompis Tom tog medalj. Stort grattis till det!
I dag väntar återigen en spännande dag. Pernilla ska springa final på 400 m efter ett mycket fint semifinallopp igår. Dessutom ska Tom springa final på 200 m. Håll tummarna!