Träningen har börjat på ett mycket roligt sätt nu i veckan. Först med ett varv jogg tillsammans med Tom, något jag inte har gjort sedan i december. Det har varit lite tufft mentalt, i synnerhet när vi kom ut på gräs i USA, att sätta sig på cykeln och titta när de andra har sprungit iväg till sina uppvärmningar. Därför njöt jag väldigt mycket av att få springa i väg i den kalla juniluften på Baldershovs IP. Ett varv räckte för att man skulle börja flåsa lite. Helt klart har konditionen blivit lite lidande av all utebliven löpning. Jag är dock inte orolig, det brukar snabbt komma tillbaka när man börjar röra på sig. Känslan är alltid samma när man börjar träna igen efter höstuppehållet, till exempel.
Träningen innehåller nu också lite 60 m-lopp vilket även det är mycket roligt. Jag hann springa några pass innan jag skadade min sena i februari, och nu i måndags och i dag fick jag springa fyra stycken lopp med stegrande hastighet. 10,5 sekunder går det på som fortast just nu, och det känns ganska lagom. Jag måste hitta en trygghet i löpningen och inte gå på för hårt och belasta senan så mycket. Därför är fyra lopp det mesta jag gör just nu. Bara det faktum att jag springer känns väldigt bra, och till min stora glädje så är känslan detsamma som det var innan skadan!